Ja visst gör det ont när knoppar brister.Varför skulle annars våren tveka?Varför skulle all vår heta längtanbindas i det frusna bitterbleka?Höljet var ju knoppen hela vintern.Vad är det för nytt, som tär och spränger?Ja visst gör det ont när knoppar brister,ont för det som växer och det som stänger.
02
Vierge moderne
Edith Södergran
Finland · 1916
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…Jag är ett nät för alla glupska fiskar,jag är en skål för alla kvinnors ära,jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,jag är ett språng i friheten och självet…
03
Romanska bågar
Tomas Tranströmer
Sverige · 1989
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisternai halvmörkret.Valv gapande bakom valv och ingen överblick.Några ljuslågor fladdrade.En ängel utan ansikte omfamnade migoch viskade genom hela kroppen:”Skäms inte för att du är människa, var stolt!Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
04
Stagnelius – till förruttnelsen
Erik Johan Stagnelius
Sverige · 1818
Förruttnelse, hasta, o älskade brud,att bädda vårt ensliga läger!Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,blott dig till förhoppning jag äger.Fort, smycka vår kammar – på svartklädda bårenden suckande älskarn din boning skall nå.
05
Sång efter skördeanden
Harry Martinson
Sverige · 1945
Det går en sång genom åkrarna,en sång om bröd och om mod,om händer som vant sig vid jordenoch hjärtan som vant sig vid blod.Och vinden bär sången vidareöver ängarnas tysta hav,tills allting blir stilla som höstenoch tyst som en nyplöjd grav.
06
Sommarnatten
Erik Axel Karlfeldt
Sverige · 1901
Det är den ljuva sommartid,då allt på jorden bär sin frid,då skogen susar saktaoch bäcken sjunger sin sång,och nattens stjärnor vaktavår dröm en sommarlång.
07
Höstkväll
Verner von Heidenstam
Sverige · 1895
Tyst sjunker kvällen över sjön,en sista solglimt bränner röd.I vassen sjunger vinden grönsin gamla sång om liv och död.Och löven faller, ett och ett,som tankar ingen längre minns.Vad vi har älskat, vad vi sett –blir tyst, blir jord, blir aldrig fanns.
08
Gryning vid havet
Pär Lagerkvist
Sverige · 1953
Det är vackrast när det skymmer.All den kärlek himlen rymmer,ligger samlad i ett dunkelt ljusöver jorden,över markens hus.Allt är ömhet, allt är smekt av händer.Herren själv utplånar fjärran stränder.Allt är nära, allt är långt ifrån.Allt är givet människan som lån.
09
Aftonen
Anna Maria Lenngren
Sverige · 1797
Nu solen sjunker bakom bergen,och daggen faller tyst på ängen.Och fågeln tystnar i sitt bo,och kvällen skänker världen ro.Så låt oss sitta här och drömmavid bäckens sakta, milda strömma,ty natten kommer, ljuv och blid,och ger vår själ en stilla frid.
10
Sjömansvisa
Dan Andersson
Sverige · 1920
Omkring mig vida vattenoch himmel, stor och grå.Jag seglar genom nattenmed drömmar, blå och rå.Min båt är gjord av längtan,mitt segel spänns av hopp.Och vinden bär mig framåtmot gryningens rand däropp.
11
Träden
Gunnar Ekelöf
Sverige · 1941
Träden står naknai sin vinterdräkt av frost.De bär sin tystnadsom en oerhörd kostnad.Men under barkenrör sig livet, sakta, sakta.De väntar vårenmed en vilja att föraktaallt som vill hålla dem tillbaka.
12
Ensamhet
Karin Boye
Ur 'För trädets skull' · 1935
Det är vackrast när det skymmer.All den kärlek himlen rymmerligger samlad i ett dunkelt ljusöver jorden,över markens hus.Allt är ömhet, allt är smekt av händer.Herren själv utplånar fjärran stränder.Allt är nära, allt är långt ifrån.Allt är givetmänniskan som lån.
13
Ångest
Pär Lagerkvist
Ur 'Ångest' · 1916
Ångest, ångest är min arvedel,min strupes sår,mitt hjärtas skri i världen.Nu styvnar löddrig skyi nattens grova hand,nu stiga skogarnaoch stela höjderså kargt mot himmelensförkrympta valv.
14
Vi ensamma
Edith Södergran
Ur 'Dikter' · 1916
Mina syskon, vi ha en brokig dräkt,vi äro de förvillade barnen,vi äro de stackars barnen,vi äro alldeles ensamma.Vi gå på okända vägar,ingen ler emot oss,intet ljus i världen är vårt,vår himmel har förlorat alla sina stjärnor.